FAR IN DISTANCE, BUT NEAR AT HEART
Mina älskade hundar ♥ Om ni bara visste vilken evighet det tog för mig att ens börja det här inlägget. Jag vill inte skriva just nu för jag vet att så fort jag börjar så väller alla ord och känslor ut. Vill börja med att ge en stor och härlig kram till alla nya följare som strömmat in under mitt uppehåll. Vet inte riktigt vart ni kommer i från men jag uppskattar det till tusen!
Jag måste hejda mig för att inte börja skriva ner allt, precis allt som snurrar runt inuti min skalle just nu. Ena stunden vill jag skratta mig lycklig medans i nästa sekund vill jag bädda ner mig i sängen och aldrig mer lämna den igen. Just nu är jag förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ångesten som jag kämpade med så länge har tyvärr kommit tillbaka. Tror det är årstiden som sätter igång hjärnspökerna till viss del. För jag vet att det kommer ordna sig inom sin tid, det måste det göra.
Tror jag är lite för sentimental för mitt eget bästa just nu. Sitter och lyssnar igenom musik som jag haft sparad på min externa hårddisk sen 2010 (?!) och det gör för ont. Jag vill inte se det som minnen, jag vill att det ska vara min verklighet. Jag vill må så bra som jag tidigare har gjort. Jag måste kämpa.