jag känner mig som världens värsta vän. ibland förstår jag inte ens varför folk vill va vän med mig.
jag vet redan att du kommer läsa detta så jag kan skriva vad jag känner just nu.

i snart 11 år har jag känt dig, tänk dig , 11 hela år. Vi har så sjukt mycket minnen tillsammans & nästan alla av dem har gjort så det knipit i magen utav skratt & glädjetårar varenda gång. Det enda som kommer när jag blickar tillbaka nu är tårar fyllda med sorg. Jag förstår inte hur det kunde bli såhär, jag lägger skulden på mig själv , jag är en riktig idiot och jag kan erkänna det. Jag hatar mig själv för det har blivit såhär. Du kanske inte vill minnas hur bra vi en gång hade  det ,men det vill jag , jag vill inte glömma allt bra. Det här påverkar våra andra vänner också , mycket har förändrats dem senaste veckorna för jag har betett mig som en riktig idiot. Sen när jag får höra att du vill bli vän med mig igen men inte tror att jag vill desamma, då blir jag sårad. Tror du verkligen jag bara skulle slänga iväg det här? Tror du verkligen jag skulle kunna hata en av mina bästa vänner för en liten skitsak när du & jag har funnits där för varandra i snart elva år?

Nu kommer tårarna fram också ... jag kan inte ens sitta och skriva om det utan att jag börjar böla. Jag kan inte nå dig längre ,du har tagit bort mig från msn, blockat mig från bdb och du har säkert tagit bort mitt nummer & jag finner inte modet till att ringa eller besöka dig, jag skulle bara bryta ihop. Jag vill bara säga att jag är riktigt ledsen över att det blivit såhär, det var inte med mening, jag är ledsen över att jag gjort ditt liv svårare än vad det var innan och jag är ledsen över att du förtjänar en bättre vän än mig, för det gör du verkligen. Jag kommer aldrig bli tillräckligt bra igen. Jag älskar dig & du vet att jag alltid kommer göra det ,
du är min bästa vän & jag saknar dig verkligen.



förlåt för att jag är den jag är.....